Jag sa till min fru häromdagen att jag känner mig mycket mer avslappnad och mindre ångestdriven och att det inte bara har med semester att göra, utan även twitterpaus
Hälften av alla bluppar handlar om hur bra folk mår av att lämnat twitter för ett tryggare space.
Andra hälften om hur dåligt folk mår generellt o ber om stöd/uppmärksamhet eftersom bluppen är ett tryggare space.
Det här är en grym observation över de grupper jag varit med i. Men de toleranta/mjuka (tex fältbiologerna) drog alltid till sig människor som mådde dåligt o sökte sig till trygga miljöer de kunde ha som terapigrupp. De militanta, rentav toxiska, attraherade aldrig sådana personer, de skrämdes bort.
Alltid sett det som viktigt projekt skapa trygga miljöer. Men alltid skrämts över de som söker sig till trygga miljöer för terapi snarare en politik. Såg det nu senast på Gaza solidarity encampments. Visst mått av gräl, konflikt o otrygghet bra, är min cyniska slutsats.
En balansgång att upprätthålla. Både skaffa konfliktvana, hårdare hud, kunna ta kritik - och samtidigt bli mer lyssnande, omvårdande och välkomnande.
(Jag trivs nog bäst ha både bluppen o twitter kvar).
Tänker att alla har sina behov, syften och mål med det de gör och håller på med och att de också förändras över tid.
Jag tog den där debatten i flera år, framför allt på fejjan och twitter/X och hade mina syften och mål med det då. Sedan ledsnade jag på det och ändrade kurs, syften och mål.
Jag tänker att blurpen ändå är tillräckligt stor att få plats med mycket olika.
Men att det numera toxiska som sker på twitter skulle skapa ett bättre samhälle, eller stärka ett motstånd mot fascismen har jag mycket svårt att tro.
skulle säga att Twitter nu har gått steget längre. Det har alltid varit en lite nischad plats att vara på, men har aldrig varit ett så näste med konstiga onormala personer som det är nu. Algoritmerna och trollfabrikerna skapar en väloljad maskin för idoiti
Ganska nära sanningen. Men det är också som att ha lämnat en dålig relation. Man saknar delar av skiten. Det var ju mer action, mer folk, starkare reaktioner. Här är det (trots furry-gänget etc) lite mer mellanmjölk. Men jag är ändå nöjd.
Alla galningar på twitter är jobbigare än diarré, därför paus, men jag vill nog inte lämna den helt, dels för att jag anser det viktigt att dokumentera förvandlingen hos vissa, dels av rent trots – de ska inte få vinna.
Men jag förstår folk som inte pallar.
Kan faktiskt känna att det borde vara dags för alla med det minsta vett i skallen att lämna den plattformen helt.
Där härjar numera gänget som hängde i fejjangrupper som Maktmissbruket och Stå Upp För Peter Springare/Sanningen Som Är Relativ och alla dårarna har hur många trollkonton som helst.
Högern briljerar med sin bildning som vanligt.
Om jag skulle referera till Broken Windows skulle jag göra det som teorin. Och som teori betraktar är den inte helt okontroversiell och okritiserad, så jag skulle nog slopa det.
Unionsupplösningen var början till förfallet och Borggårdskrisen borde aldrig ha lett till Konungens minskade makt. Allmän rösträtt är the pits.
Hell Konungen och Kyrkan.
Kinder, Küche, Kirche! Ein Volk!
/Mvh Moderaterna 2024.
The reaktionära syndromet strikes again.
